Berättelser

Det var en lång period i vårt liv, med Puh, Nasse, Ior och alla de andra som översvämmade huset.

Ibland kikade någon fram bakom trappan, i varje byrålåda bodde ett av Sjumilaskogens djur och
till och med i trädgården låtsasklättrade de i våra popplar.

Ur tv:n strömmade med jämna mellanrum deras röster när någon tittade
på Nalle Puhs stora film för 100: e gången, följt
av Nasses film, Tigers film och så vidare.

Men tvärt tog det slut, våra inneboende åkte ut i kylan och sedan kom Hello Kitty in för att sprida ett rosa skimmer över vår vardag.

Rosa väggar, rosa väskor, Kitty på kläderna och Kitty
i porslin. Hello Kitty-godis, Hello Kitty-pyssel, klistermärken, böcker –
och vad tror ni dottern köpte på sin första utlandsresa?
En Hello Kitty-handduk och badväska förstås!

Men nu är det andra tider.
De knubbiga, färgglada plyschfigurernas tid är här. Barbapapa-tider.

Hur många är de egentligen tänkte jag förbryllat, när månadspeng efter månadspeng lades på en ny illgrön, orange eller svart typ.

Flickrummet dignar under alla Barbapappor eller hur flertalet nu böjs, och mellan svala Barbapapa-lakan sover ättelägget sött. På hyllan glänser gudmors smyckeskrin med pärlhandtag – och Barbamama på.

Undrar just vem som flyttar in hos oss nästa gång?